Ordet ”hyckleri” är det konverterade ordet ”chadzy” (haji) som kom till oss från det turkiska språket. Titeln "Hodge" tilldelades en person som gjorde en pilgrimsfärd till Mecka och Medina - helig för alla muslimska städer. När han återvände från en avlägsen resa för fromhet hade denna pilgrim rätten att sätta på sig en vit turban - som ett tecken på att han närmade sig Kaabas heliga sten. Eftersom sådana människor respekterades universellt i den islamiska världen, ville många anmäla sig till Haji inte för att komma in i det heliga landet, utan för de utmärkelser som landsmän skulle duscha dem när de återvände.
På ryska hade ordet "hyckler" en ursprungligen negativ betydelse. Så kallade turkarna människor som avslöjade överdriven fromhet, alltför moraliserade, lärde sig att leva annorlunda, men i själva verket visade sig vara mycket långt ifrån den erkända religionens ideal. Moralens väktare visade sig ibland vara leken och pedofiler, som talade i stil med extrem puritanism och rigorism, levde i lyx och överdrivna.
Men turkarna var inte de första som upptäckte att fromheten är förknippad. I evangelierna finns det många vittnesbörd om dem som "låtsas be länge" för människor att se, och de som "ser sin lilla knut i ögonen på sin granne, men inte ens märker en logg i sina hav". Jesus kallade sådana "heliga" "fariséer" och utropade: "Ve dig!", Eftersom de rensar utsidan och inuti är fulla av ondska och laglöshet. Men "farisé" - den tidigare betydelsen av ordet prude, var också ursprungligen inte synonymt med hyckleri. Detta var en klass av särskilt fromma, kunniga Torah- och Talmud-rabbiner, "skriftlärare". De undervisade i synagogor, som leviterna.
På engelska är förskönheten bigot, på tyska, Scheinheiligkeit. Som ni kan se, ingenting från den turkiska Khoja eller evangeliet fariseeren. Men på det tyska språket finns det en indikation på religiös hyckleri, falsk helighet. I Ryssland användes under lång tid termen "helighet" parallellt med "hyckleren", men senare blev det arkaiskt, och det är känt varför: hyckleriet gick utöver religionens plan och flyttade in i anständighetsfältet, i ett ord, till sekulär etikens sfär.
Om vi analyserar litterära verk där hycklande hjältar verkar (Tartuffe av Moliere, Life by Maupassant, Khanushka av Kuprin, åskväder av Ostrovsky och andra verk av den nya tiden, kommer vi att se att hyckeln är en helt sekulär person som påstår sig vara skyddare för de renaste puritanska moralerna och moralens standard.
Intressant nog, i den västerländska och amerikanska traditionen, är ordet bigot ofördelaktigt förknippat med rasism och avvisning av äktenskap av samma kön. Så under villkoren för ett "politiskt korrekt samhälle" omvandlades termen "hyckler": det här är den som kommer att bevisa med skum i munnen att han inte är rasistisk och respekterar rättigheterna för homofile och lesbiska, medan han hellre vill döda sin dotter än att låta henne gifta sig svart man eller gifta sig med en flicka. Det amerikanska samhället känner till många rigorister som förespråkar att han från Tom Sawyer's Adventures censurerar orden "neger" och förbjuder Shakespeares spel "Venetian Merchant", eftersom det politiskt oriktiga "judet" finns där, och i själva verket hänvisar de till svarta människor och judar med förakt och avvisning.
