SDR är en förkortning för det engelska namnet, som på ryska låter som ”special draw rights” (SDR). SDR anses vara syntetisk valuta och en internationell reservtillgång, som emitteras av IMF och används för att säkerställa ekonomiska förbindelser mellan medlemmarna. Reserver etableras i denna valuta och lån emitteras. Enligt statistiken finns det i mars 2016 cirka 204, 1 miljarder SDR.
Utseende och utnämning
Special Drawing Rights (SDR, SDR, SDR) dök upp 1969 i samband med Bretton Woods monetära system. För att upprätthålla en stabil växelkurs för sina monetära enheter behövde länder reserver. Det internationella utbudet av guld och dollar räckte dock inte. Förtroendet för den amerikanska valutan kan undergrävas om vi började skriva ut nya sedlar. Därför beslutades att skapa en ny reservtillgång.
SDR är precis den saknade länken i Bretton Woods-systemet. Men den senare bröt snart upp. De flesta länder har bytt till flytande växelkurser. Enligt det nya jamaicanska systemet är SDR inte en viktig mekanism. Utvecklingen av pengar och kapitalmarknader har gjort det möjligt för många länder att samla betydande reserver i utländsk valuta.
SDR är dock inte en relik från det förflutna. De fortsatte att existera och hade en betydande inverkan på att lindra effekterna av den globala finanskrisen. För att öka likviditeten i det globala ekonomiska systemet 2009 utfärdades SDR-värden 182, 6 miljarder. De kompletterade de officiella reserverna för medlemmar av Internationella valutafonden som led under finanskrisen.
Det betyder inte att SDR är IMF: s valuta eller krav. Deras innehavare kan ta emot fritt använda monetära enheter i utbyte mot dem med hjälp av två mekanismer:
- Utbyte mellan IMF: s medlemmar, som sker på frivillig basis.
- SDR-köp av länder med starka externa positioner från länder med behov av utlåning.
Eftersom SDR är en syntetisk valuta kan den inte användas av individer i vardagen. Det tjänar emellertid till bosättningar inte bara inom ramen för IMF, utan också för ett antal internationella organisationer (BIS, EBC och andra regionala utvecklingsbanker).
Valutor i sammansättningen
Ursprungligen var värdet på speciella dragningsrätter förankrat i guld. En SDR motsvarade priset på 0, 8871 gram av denna metall. SDR till amerikanska dollar definierades som 1: 1. Efter att Bretton Woods-systemet kollapsade 1973 och det ersattes av jamaikanen, beräknades värdet av SDR på basis av en valutakorg. Ursprungligen bestod den av amerikanska dollar, euro, yen och pund sterling. Mer nyligen lades yuanen till dem. Förändringarna inträffade den 1 oktober 2016. Nu bestäms SDR-hastigheten baserat på följande viktfraktioner:
- Amerikansk dollar - 41, 73%.
- Euro - 30, 93%.
- yuan - 10, 92%.
- Japansk yen - 8, 33%.
- Brittiskt pund - 8, 09%.
Kostnaden för SDR publiceras varje dag på IMF: s officiella webbplats. Beräkningen baseras på viktfraktionerna i korgen baserat på de kurser som är fastställda vid middagstid på London Stock Exchange.
Listan över valutor som bestämmer kostnaden för särskilda dragningsrätter omvärderas nödvändigtvis vart femte år av IMF: s styrelse eller tidigare, om detta krävs av en förändring av villkoren i världssystemet. Den senaste innovationen var införandet av den kinesiska yuanen i korgen. Nästa granskning av dess sammansättning är planerad till 2021.
Intresse för särskilda dragningsrätter
SDR-kursen är grunden för att beräkna återbetalningsbeloppet på IMF-lån. Den bestämmer också den procentandel som betalas ut till medlemsstaterna på deras innehav av särskilda dragningsrätter och belastar de tilldelade reserverna.
Kursen beräknas varje vecka baserat på vägat genomsnittligt representativt ränta på skuldinstrument med en kortfristig återbetalningstid på penningmarknaderna i de valutor som utgör korgen.
Tilldelning av tillgångar
Volymen av SDR: s konton för IMF: s medlemmar är proportionell mot deras kvot i organisationen. Således får varje land till sitt förfogande en internationell reservtillgång, som inte är förknippad med extrakostnader.
Själva mekanismen för fördelning av lånerättigheter är självfinansiering. Räntan som tillfaller stater med överskottsinnehav tas faktiskt ut på IMF-medlemmar som använder det. Innehavare av SDR är dock inte bara medlemmar i Internationella valutafonden, utan också några andra organisationer av motsvarande typ. Bland dem till exempel Europeiska centralbanken. Utnämnda innehavare kan använda SDR som en del av verksamheten mellan sig eller med IMF: s medlemsländer.
Köp och försäljning av SDR
IMF har gjort tre SDR-distributioner över sin historia. Det första beloppet uppgick till 9, 3 miljarder. Denna fördelning gjordes från 1970 till 1972. Nästa gång beslutet att fylla på reservtillgångar fattades 1979. Det totala beloppet för den andra distributionen uppgick till 12, 1 miljarder. Den producerades 1979 till 1981. Sedan i många år förblev SDR: s reserver på samma nivå.
Under nästan 30 år efter det, i god tid, fattades ett beslut om att det inte fanns behov av detta steg. Den 28 augusti 2009 genomfördes emellertid en tredje distribution mot bakgrund av den globala finanskrisen. Sedan släpptes ett aldrig tidigare skådat antal SDR: er. Det totala beloppet var 161, 2 miljarder. Två veckor före detta tillhandahölls ytterligare en engångsuppfyllning av reserver med 21, 5 miljarder. Det bör noteras att fram till 2009 fick mer än en femtedel av IMF: s medlemmar (de som anslöt sig till organisationen efter 1981) aldrig SDR-anslag.
