Polsk kultur har alltid matats av många källor. Å ena sidan var dessa slaviska övertygelser, sedvänjor och traditioner, å andra sidan påverkan från västeuropeiska länder och östra grannar (Ukraina, Litauen, Ryssland), och på den tredje, kristendomen i den romersk-katolska traditionen (och, som en konsekvens, påverkan av det latinska språket). Det är därför kvinnliga polska namn representerar en speciell
intresse för en språkforskare.
Slaviska rötter finns i Bozhena och Miroslava, Casimir, Wislava, Cheslava. Men sådana kvinnliga polska namn som Beata, Lucina, Felicia, Sylvia eller Marcelina är av latinskt ursprung. Många populära antroponymer (Anna, Maria, Natalia) låter samma på nästan alla språk. Från andra kulturer kom sådana namn som Olga (ryska av skandinaviskt ursprung), Ilona (från ungerska), Aneta, Bernadette (från franska). Förresten, du bör uppmärksamma (detta är särskilt viktigt när du översätter) att skrivandet av dubbla eller enskilda konsonanter mycket ofta inte sammanfaller med reglerna i vår stavning - till exempel Isabela.
Kvinnliga polska namn av grekiskt och judiskt ursprung är mycket intressanta. Deras nöjen är att de har korrespondenser på det ryska språket och låter helt annorlunda. Till exempel sammanfaller det grekiska namnet Agnieszka i betydelsen med Agniya. Och Katarzyna är Catherine. Ännu mer ovanligt för det ryska örat låter Malgozhata (Margarita enligt vår åsikt) eller Elzbieta (det vill säga Elizabeth). Diminutiva kvinnliga polska namn, till skillnad från normerna för vårt språk och etikett, har suffixet -k- i sin sammansättning. Lidka, Elka, Olka - för polska talare är detta inte försummelse, utan tvärtom goodwill. Eller suffixet "-us-" (-uś): Anus, Galy, Agus. Förresten, en annan intressant funktion: polska kvinnliga namn, som är homonyma (låter exakt samma) till ryska, kan ha ett helt annat ursprung. Till exempel är Lena ett diminutivt inte från Elena utan från Magdalena. Eller Olya - inte från Olga, som på ryska, utan från Alexandra. Asya - från John och inte från Anastasia.
I vårt land, sådana polska kvinnornamn som
Irena, Agnieszka, Wislaw. Men våra västerländska grannar själva har olika preferenser. Nu har namn som Zofya, Julia, Maya, Lena (som en hel), Alexander och Zuzanne blivit mycket populära. För några år sedan var Alicia och Victoria bland de fem som oftast valts ut för nyfödda. Men bland den äldre generationen (20-30-åringar) är Katarzyna, John, Anna populära.
Det är också intressant hur polarnas namn ändrades i Ryssland. Å ena sidan fanns det ju flera århundraden i landflykt till Sibirien under imperialistiska tider. Å andra sidan tvångsflyttningar under Stalin. Och nu blev Jozef Lucy (mer känt för det ryska örat), Albert - Oleg, Jan - Ivan … Oftast förändrades inte bara det "vardagliga" namnet på en person, utan också det officiella. Och först senare, efter att ha återvänt till sitt historiska hemland, återställdes namnet. Även om dokumenten gör det var det inte alltid lätt. Det är värt att notera att det i Polen brukar ge dubbelnamn som inte är skrivna genom bindestreck (Bogdan Michal, Julia Patricia), men nästa gång. I vardagen använder en person som regel bara en och oftast den första. Men han kan mycket väl kallas en sekund, eller till och med ett helt annat namn, om han inte gillar den som hans föräldrar tilldelade honom.
