Formspråket "som en ram till en ny grind" (vanligtvis i kombination med verb - utseende eller stirrar) är mycket känt och används idag. Detta sägs vanligtvis om en person som var dumförundrad av en vision som var något mycket oväntat för honom. Dessutom används detta formspråk för att karakterisera en inte så smart person, långsamt tänkande, dum, dum.
I sitt tal och letar efter bilder för jämförelse vänder människor sig ofta till naturliga föremål. Så till exempel ser de en dåre som något rörligt - ett träd, en klubb. Jämför liknande uttryck: "en stubbe med öron", "en stauroklubb." Eller här är en jämförelse med ett djur: "dum, som en grå vallak." Sådant är uttrycket "som en ram till en ny grind", meningen liknar. Därefter ger vi två av de mest troliga förklaringarna till ursprunget till denna frasologi.
Den första versionen. Från livet
Den vanligaste versionen av ursprunget till detta formspråk är också den enklaste. Därför kommer vi att presentera det först. Det har rent "vardagliga" rötter, dessutom, som de säger, "zoologiskt motiverade." Alla (och om någon inte vet, läser förmodligen om det) att en ram är ett dumt och envis djur. Lammens natur är föremål för vana - på morgonen kördes han ut på samma väg till betesmarken, och interiören runt var alltid densamma. Så det finns en berättelse som samtidigt förklarar innebörden och belyser uppkomsten av detta uttryck.
En gång på morgonen tillbringade en ägare en flock får och äter, och medan de var borta målade han grinden i en annan färg. Eller kanske helt uppdaterad. På kvällen (och ibland, förresten, kördes ramarna ut för att bete under hela säsongen), flocken återvände från betesmarken, och huvudramen - flockens ledare - frös vid den "nya" grinden och undersökte dumt en detalj av en ovanlig färg. Det är obegripligt: den inhemska gården, men grindarna är inte desamma. Står, ser och inte ett steg framåt. Och med den markerar hela besättningen tid.
Det är mycket möjligt att djuret, efter att ha tagit den "nya" porten för någon okänd fiende, metodiskt angrep den och hamrade den med horn. Här hade ägaren inget annat val än att ta och överföra det dumma djuret till gården och sedan köra resten av besättningen. Men de säger att det fanns ett fall då porten flyttades några meter åt höger. Ramen kom till sin tidigare plats och stod dumt och tittade på platsen där ingången brukade vara. Zoologer föreslår att lammet "styrka" är visuellt minne, vilket hjälper (och ibland stör) deras orientering i rymden.
Den andra versionen. historisk
Har den andra versionen någon semantisk koppling till den första, förblir ett mysterium. Eftersom roten till denna förklaring av ursprunget till det berömda ordspråket går tillbaka i tiden. Rams började antas i början av vår era kallades ramar - stenobitnye och grindbrytande verktyg, i slutet av vilka gjutjärn eller bronsspetsar sattes på fästningen i form av en ramhuvud. Karthagierna uppgav påstås med dem, men bilderna av dessa verktyg var kända för arkeologer från assyrerna.
Den hebreiska historikern Josephus skrev under det 1: a århundradet e.Kr. om detta instrument enligt följande:
Detta är en monströs balk, liknande en skeppsmast och utrustad med en stark järnspets som ett lammhuvud, från vilken det fick sitt namn; i mitten är den upphängd på tjocka linor från en annan tvärgående balk som vilar i båda ändarna på starka pelare. Dras tillbaka av många krigare och kastas framåt av förenade krafter, skakar den väggen med dess järnände.
Det är värt att lyssna på hans ord, eftersom historikern själv skrev om ramar från första hand, och mer än en gång var han ett direkt vittne till beläggningarna av de judiska städerna av romarna.
En annan militärteoretiker, den här gången en romersk, med namnet Vegezii på 400-talet, föreslog att "ram" kallades "ram" inte bara på grund av konsonans, utan också på grund av samma taktik för den enhetliga och kraftfulla attack-stöddningen av ett fientligt föremål.
Det är värt att nämna att V. I. Dahl använder i en av artiklarna i den allmänna raden (som synonymer) orden "väggmonterad pistol", "ram", "ram".
Det finns också en version av ursprunget till formspråket "som en ram till den nya porten", som hänvisar till fåren (Gethsemane) i Jerusalem - när en gång djur transporterades genom dem. Det verkar dock inte logiskt, eftersom det inte förklarar den allmänna betydelsen av uttrycket.
Exempel på användning i litteraturen
Från glädje och överraskning kunde han för första sekunden inte ens uttala sig, och bara, som en ram vid en ny grind, tittade på henne.
(I. Bunin, "Ida")
- Han skulle, som en dåre, säga: ”Synd, far!” Han snifnar lite och slår ögonen som en ram vid en ny grind.
(M. Sholokhov, "Virgin Soil Upturned")
Observera att frasen "som ett får till en ny grind" i meningen spelar omständigheterna och, enligt reglerna i det ryska språket, måste separeras med komma. Det är riktigt, i moderna litterära källor isolerar författare allt mer denna jämförelse. Med "frysta" uttryck, formspråk händer detta:
Men jag stirrade på uppgiften som en ram vid en ny grind och lämnade den ensam. Jag förstod inte ens från vilken sida du kunde komma till henne.
(E. Ryazanov, "Oöverträffade resultat")
Detta är dock fortfarande inte regeln, och det är inte värt att följa den.
