”Turkiska strömmen” är arbetstiteln för gasledningsprojektet från Ryssland till Turkiet genom Svarta havet. Det tillkännagavs först av den ryska presidenten Vladimir Putin den 1 december 2014, under ett statsbesök i Ankara. Detta projekt dök upp i stället för den tidigare avbrutna South Stream. Det officiella namnet på den nya gasledningen har ännu inte valts.
Berättelsen
Det första gastransportprojektet mellan Ryssland och Turkiet kallades Blue Stream och fick officiellt godkännande 2005. Senare enades parterna om dess expansion. Det nya projektet kallades South Stream. 2009 föreslog den ryska presidenten Vladimir Putin att lägga till en annan gasledningslinje, som samtidigt byggdes 2005. Hon var tvungen att ansluta Samsun och Ceyhan och sedan korsa Syrien, Libanon, Israel och Cypern.
South Stream Failure
I december 2014 tillkännagav Vladimir Putin att Ryssland övergav det gamla projektet på grund av EU: s okonstruktiva ställning. Detta berodde främst på Bulgariens ställning. Gazprom-vd Alexei Miller bekräftade samma dag att det inte skulle återvända till South Stream. Vissa experter sa att avvisningen av projektet främst beror på fallet i kolvätepriserna på världsmarknaden. Två månader senare träffade Aleksey Borisovich dock den turkiska ministeren för energi och naturresurser. Under Millers besök i Ankara bildades projektet Turkish Stream.
En ny typ av interaktion
”Turkish Stream” är en gasledning som bör börja vid den ryska kompressorstationen. Det ligger nära orten staden Anapa. I februari 2015 tillkännagav Gazprom VD Alexei Miller och den turkiska energiministeren Taner Yildaiz att slutdestinationen skulle vara staden Kıyıköy i den nordvästra provinsen Kirklareli. Två rörläggande fartyg skickades till Svarta havet. Förhandlingarna mellan de två länderna avslutades dock aldrig.
Turkiska strömmen: rutt
Längden på den nya gasledningen var tänkt att lämna 910 kilometer. Han skulle använda South Stream-infrastrukturen. Det är cirka 660 kilometer. Resten skulle gå genom den europeiska delen av Turkiet. I februari 2015 identifierade Miller och Yildiz en ny väg. "Turkish Stream" är en gasledning som skulle ansluta ryska Anapa och turkiska Kiyikoy. Under mötet flög företrädare för båda sidor runt alla viktiga punkter på rutten med helikopter. Rörledningen skulle landa på land i staden Kiyiköf, gasleveranspunkten skulle vara Lüleburgaz, och navet ligger vid den turkisk-grekiska gränsen i Ipsala-området. Några månader senare undertecknades en förklaring om energisamarbete. Förutom Ryssland och Turkiet var dess partier stater som Grekland, Serbien, Makedonien och Ungern.
Gasledningsegenskaper
Den turkiska strömmen utformades som ett projekt för att erövra den europeiska marknaden utanför Ukraina. På gränsen till Grekland var det meningen att skapa ett nav. Från den skulle bensin gå till andra europeiska länder. Den planerade kapaciteten var 63 miljarder kubikmeter per år. Av dessa var endast 14 avsedda för konsumtion av Turkiet. Från början har dock Europeiska kommissionen uttalat att utbudet överstiger efterfrågan. Enligt uttalanden från den ryska sidan behövs den turkiska strömmen för att diversifiera gasförsörjningen till Europa. Dess konstruktion beror på opålitligheten i sådana transitländer som Ukraina.
Rysk gasstrategi
Diversifiering av resurser är en viktig komponent i alla kompetenta strategier. Det är viktigt för EU att ha flera gasleverantörer. Ursprungligen byggdes södra strömmen specifikt för att stabilisera situationen i Turkmenistan, Azerbajdzjan, Iran, Irak, Qatar och Kuwait. Efterfrågan på bränsle fortsätter att växa, 2030 förväntas den öka med nästan en tredjedel. Den ”turkiska strömmen”, vars kapacitet överstiger dagens efterfrågan, byggdes av Ryssland just med tanke på detta. Rysslands gasstrategi inkluderar således följande tre punkter:
- Skydda våra egna försäljningsmarknader och minska transiteringsrisker på grund av att tredjeparter är osäker.
- Sök efter nya konsumenter i Europa.
- Blockerar konkurrenterna.
Genomförandet av ett sådant projekt som den turkiska strömmen innebär för Ryssland att stärka sin position i världen. Det kan dock finnas fördelar och nackdelar med att förbättra samspelet mellan de två länderna. Den nya gasledningen skulle kunna göra Turkiet till en kraftfull transitspelare. Och hon kan dra fördel av sina möjligheter i sina intressen. Rysslands uppgift är att hitta en balans i sina förbindelser med Turkiet.
