Hemlösa i Sovjetunionen är extremt sällsynta. Det har aldrig varit utbredd. Saken är att staten tillhandahöll boende för sina medborgare. En arbetande person stod i kö för bostäder, och innan han fick en lägenhet kunde han bo på ett vandrarhem.
Ansvar för ledighet
Parasiter som inte ville arbeta straffades och tilldelades arbetet. Tja, åtminstone en del bostäder, men det var möjligt att få från staten. Även fastighetsmakternas yrke hittades inte. De envisa parasiterna som inte kunde korrigeras straffades av lagen: de var straffrättsligt ansvariga. Men det var få av dem.
Strafflagen beskrev en helt speciell artikel "För vagrancy". När de arresterades av de arbetslösa fick de böter, tog de ett kvitto från dem och förpliktade parasiten att få ett jobb under en viss tid och få ett sovsal. Om en sådan lat person kom in i polisen tre gånger om året, gick han till domstol, vilket kan sätta upp en fängelse på upp till tre år.
Sovjetunionens ideologi
Problemet med de fattiga, arbetslösa och tiggare i Sovjetunionen täcktes ytterst sällan i pressen. Staten strävade efter att skapa lika levnadsvillkor för alla medlemmar i samhället samt lika rätt till studier och arbete. Alla studerade gratis, kom också in på instituten. Efter examen garanterades arbetet. Sedan reste eleverna till de stora vidderna i deras land enligt fördelningen. De var tvungna att arbeta minst tre år på den plats där staten skickade. Först efter periodens utgång kunde den unga specialisten välja: att stanna på denna plats eller att lämna för att söka efter ett nytt jobb.
Den japanska Natto-produkten gynnar kroppen: forskare
Små pingviner lämnar inte sin "vårdgivare" under en promenad (foto)
Rätt hacka: köp inte förpackat kött och andra knep
![Image](https://images.aboutlaserremoval.com/img/novosti-i-obshestvo/50/pochemu-v-sssr-bilo-malo-brodyag-vse-delo-v-state-i-realnom-sroke-osobennosti-zakona-togo-vremeni_1.jpg)
Till och med från skolan lärde de barn att med Sovjetmaktens tillväxt gick begrepp som fattigdom och våld i glömska. Från de allra första postrevolutionära åren trodde man att med antagandet av det nya systemet skulle sociala problem, inklusive fattigdom, försvinna. Och om ett sådant fenomen upptäcktes någonstans, var det en fråga om mänsklig vice, en relik för det förflutna och manifestationen av en exklusiv kapitalistisk värld.